Fan vad livet känns som ett jävla slöseri just nu med all denna jävla skola...

Dagen har varit bra och jag har varit på bra humör me har hela tiden haft en fråga i skallen,"vad fan gör jag här?"...Det känns ganska slöseri just nu,hoppas att det går över.

Hmm,tanken var väl att jag skulle skriva något vettigt men det brukar sällan bli vettigt.

Jag mår väl ganska sådär,vill prata med någon men vettefan vad jag ska säga eller vem jag ska prata med...Jag vet inte,jag orkar helt enkelt inte med känslor just nu. På sistone har så jävla många snackat känslor med mig att det står ut genom öronen på mig, jag pallar inte lyssna men ändå måste jag...Jag vill bara skrika att jag har ett eget liv!

Egentligen har jag inget emot vänner som pratar med mig, jag tycker om att dom ger mig det förtroendet men just nu är jag...Förbannad,tror jag.

Okej, ska vi skriva om mig nu när jag får chansen? Ni får leva med resultatet.

Jag är less på Sundsvall, på att bo åt helvete,på att min skalle är så jäkla instabil,att jag inte har några pengar just nu,att man känner sig oönskad av sin far m.m

Det där med farsan är nog minst viktigt,jag är så van...Känns väl lite illa att säga. Sen förstår jag inte hur han kan ha varit så jävla känslokall,han har aldrig frågat om hur jag egentligen mår..Orkar inte skriva om honom nu.

Jag vill kunna leva på musiken, det känns mer och mer som det går nu faktiskt (en får väl se hur det blir sen).

Jag vill klaga, jag vill skrika men det blir bara en massa skit! Jag har en massa i mitt huvud som måste komma ut men det vägrar,jag kan inte formulera skiten...GAH! Mina tankar är inte mina just nu

Hejdå