Äntligen får man helg! Det är lördag idag och för första gången på den här veckan har jag sovit längre än tre timmar.

Jag vet inte riktigt hur jag mår, jag tror jag mår hyfsat okej...Hade ganska svårt att tänka igår,jag vet bara att jag smsade med Shawnee och sen är allt ganska svart så jag misstänker att jag sov.

Läste igenom mina sms, kommer inte ihåg att jag skrev allt det där till henne...Lite läskigt.

Idag ska jag på kalas, min kusin fyller typ ett år så då ska man vara klämtjäck och på bra humör...Fast egentligen vill jag inte men jag har lovat mamma och jag vill inte göra henne besviken än en gång.

Jag vet inte vad jag ska göra med mitt liv, jag vill inte tänka framåt längre...
Jag har i princip bestämt mig att börja på BUP om jag får...Måste bara prata med mamma (det kommer inte bli så himla enkelt misstänker jag).

Men nu ska jag gå och duscha så man verkar vara fräsch och på bra humör senare ikväll, hurra för teater!

Min hund, Shakira, kommer antagligen dö..

Hon har någon konstig diabetes som verkar obotlig men vi vet inte riktigt än för dom har inte gjort alla tester på henne.

Om hon dör så...Jag vet inte vad jag gör helt enkelt

Idag är det fredag...Jag överväger att gå till BUP istället för skolkuratorn.

Men jag måste övertala mamma att gå med på det, trots allt hon som ska kontakta har jag för mig.

Idag kom man hem klockan halv nio. Jag och Christoffer satt och spelade i biblioteket på skolan,sebbe var också med ett tag.

Jag har mått ganska okej idag, pratat med min kontaktperson och två kuratorer... Så,ja! :P

Idag har varit en vanlig dag...Varit i aulan i stort sett hela dagen och mixtrat.

Jag ska vara "reserv"-basist på Help, känns så dumt med tanke på att han som spelar bas nu är där och jag bara snor åt mig basen och tar hans plats,känns det som...Kan inte släppa att jag har lite dåligt samvete men det var ju Peter (min lärare) som bad mig så jag borde ju inte ha det.

Jag har inte kunnat tänka idag, har mest bara gått runt som något halvdant spöke men det är väl ungefär så som det brukar vara. Det känns bra med vårshowen för nu har jag något att se fram emot,det känns skönt för man vet ungefär vad som komma skall.Det finns ingen bättre terapi än att spela musik och speciellt då man står på scen live, så jävla underbart!

Jag ska vara på skolan imorgon till klockan 20.00 Gud,vad jag inte längar! Just nu skulle jag vilja åka en dag till ett varmt land och dyka bland koraller, fan vad underbart!

Nä, nu ska jag gå ner och baka kladdkaka :P Jag ska lyssna på musik också, bra musik.

Screw you all!

Idag är det Måndag, skolan var ganska slö...Det var kul att sitta och lyssna på vårshowslåtarna, it keeps your mind busy. Efter skolan var jag med Sania,Terese,Thelin och några ettor till Hemköp, sen gick vi runt på stan och var allmänt dryga...Allafall jag :)

Efter ett tag gick jag tillbaka till skolan och dom har redan börjat med nollningar.

Jag blev lite utav ett "offer" för dom tänkte väl retas med mig för det emo:t jag är. Så jag tänkte snacka lite med dom som höll i nollningen ,dom vart först lite chockad över att jag pratade med dom tror jag men dom var riktigt sjyssta (lite bratigt beteende dock), dom trodde jag var påverkad :P Jag fick höra finska nationalsången och dom som blev nollad spelade upp en teater bara för mig, jag känner mig faktiskt lite hedrad.

Vid halv fem åkte jag och mamma till mormor och morfar, vi skulle hämta deras gamla tv (jag fick den, woho!) och det var som vanligt trevlig att träffa dom för dom är alltid så himla snälla :D

Skulle egentligen gå på ett ACOA-möte men jag kände att jag inte skulle klara av mer i skallen,jag måste bearbeta det som redan finns där. Går mest att vänta på att Pappa ska ringa just nu,han har inte hört av sig på en hel vecka (han skäms väl,inte vet jag)...Han tror nog att jag är arg på honom men där tar han fel, jag är inte arg på honom längre mest bara besviken...Eller,egentligen orkar jag inte tänka alls på honom så det är väl det jag gör. Jag pratade med mamma idag lite om mig, hon tror att min "depression" börjar komma tillbaka och att jag borde kontakta BUP men det vill jag inte göra igen (eller,egentligen vet jag inte vad jag vill...jag vill prata samtidigt som jag inte vill),jag kan inte prata om mig så det är väl där problemet sitter. Jag vet inte om jag sätter omgivningen framför mig, en del säger att jag gör det men jag har ingen aning om det stämmer och ärligt talat skiter jag nog i det.

När jag läser igenom det här verkar jag skitdeppad men så är det inte,jag är på ganska hyfsat humör, har haft det en trevlig dag och har skrattat så dagen är bra.

Hare gött mina bloggläsare! (igår hade nio personer läst, kungligt!)

Ja,det här är mitt första inlägg fast det tror jag att ni kunde listat ut. Meningen med den här bloggen är väl för att jag ska kunna skriva om mig? Lite för att jag vill det och för att det är lättare att uttrycka sig i skrift än att folk ska fråga en hur man mår och man ska kunna förklara utan att det ska låta för patetiskt...

Jag startade lite den här bloggen p.g.a att jag har saknat att skriva, hade en blogg förut och jag saknade helt enkelt den.

Till er människor som förväntar er ett inlägg varje dag där jag har s.k ångest för att jag inte vet vilka skor jag ska ha på mig, ni har kommit helt fel kan jag lova! Jag har många tankar som behöver få någon form av utlopp,så jag sätter väl igång på en gång.

Så, var ska jag börja? Jag föddes, jag levde? Jag kan börja med att berätta lite om mig (fastän jag tycker det är jättesvårt,vi får se hur det går):

Jag är 17 år, fyller snart 18. Jag har bott i Sundsvall hela mitt liv, kommer från ett av Sundsvalls slumområden,Granloholm, och där bodde jag i Åtta år tills min mamma flyttade därifrån (min pappa bodde dock kvar). Mamma och Pappa skiljde sig då jag var runt två år tror ja men jag har inget minne av det som ni förstår, det har alltid varit så. När jag var liten tyckte jag att det var konstigt med att båda föräldrarna bodde tillsammans, det var liksom onaturligt. Jag har minnen från tiden i Granloholm dock är dom inte trevliga (en del är trevliga från tiden då mamma bodde där men inte dom andra, jag kommer gå in på varför). När mamma flyttade ifrån Granloholm så var jag ganska deppad för jag visste ju inte om något annat. Mamma flyttade till Skönsmon, vi flyttade under sommarlovet mellan tvåan - trean. Det sommarlovet var ett deppigt sommarlov,jag hade inte fått några nya vänner för jag var/är en blyg person och när jag var mindre var jag lite tillbakadragen.

När skolan började fick jag nya vänner, t.ex Sebbe,Jimmy,Dåken,Erken,Chåken,Dennis m.fl

Jag kände mig mer hemma i Skönsmon än i Granloholm, det var fler personer som mig. Hade mamma bott kvar i Granloholm hade jag antagligen fallit för grupptrycker och varit en olycklig fjortis som super varje helg och jag skulle vara en helt (till synes) normal grabb.

Istället för att bli en fjortis blev jag det jag är idag. Pappa bodde ju som sagt kvar i Granloholm, där blev jag jättemobbad för den jag var. En gång blev jag nerbrottad av ett gäng på fem personer, dom skar mig på handen med ett rakblad och skrek emo till mig och sparkade mig så hårt i magen att jag nästan bröt ena revbenet,jag var 14 år. Dom grabbarna vågar idag inte göra något mot mig.

När började jag klä mig annorlunda? Det var nog när jag nyss fyllt 14, det var då jag vågade...

Jag tror det är mycket p.g.a min pappa att jag vågade, det är mycket p.g.a honom jag skaffar den här bloggen.

Mina tidiga minnen med pappa kan sammanfattas ganska snabbt : Han var full. Han hade vänner där som söp till sena nätterna och jag kunde inte vara där då. Dom gångerna jag dock var där så vart jag nedtryckt av honom : Han sa otroligt hemska saker till mig, han slog mig. Det hemskaste som pappa sa till mig är nog : jag önskar att du aldrig var född,du har förstört mitt liv. Det har jag aldrig släppt.

Jag har minnen av att jag fick hjälpa pappa till sängs,jag torkade av vardagsrumsbordet från öl och jag plockade upp spruckna glas. Jag gjorde nog det för att jag älskade honom, jag vet inte... Då Emma fortfarande var med mig då jag var hos pappa så var han väldigt lugn, då Emma blev 15 (då var jag 9) så slutade hon vara där ,det var då pappa blev som värst. Innan hade han aldrig slagit mig. Efter varje natt så fanns en tanke i min hjärna : Nästa gång blir allt anorlunda, då kommer pappa inte dricka. Det var nog den tanken som fick mig att orka (det var även den tanken som bröt ner mig som den gjorde). Jag tror att dessa upplevelser har fått mig att växa upp "snabbare".

Fem år senare söker han hjälp,jag kan inte förklara hur jag kände... Jag stöttade honom så gott jag kunde. Allt jag fick höra i min omgivning då pappa var inlagd : han kommer aldrig klara sig,han är för svag,han kommer alltid vara en alkoholist. Jag försvarade honom : Han kommer klara det, jag tror på honom. Jag tror jag var den enda.

Han klarade sig, han har varit nykter nu sen dess, (trodde jag).

I onsdags var jag till honom och han var påverkad,jag märkte det på en gång. Jag hittade även öl hos honom. Jag var så rädd att allt skulle bli som förut...Det fanns dock en sak som var förändrad : Jag slår tillbaks. Jag hade slagit tillbaka tidigare faktiskt, pappa har ett ärr i skallen som jag gav honom då jag slog en bok i skallen på honom...Om jag inte minns rätt så var han 12.

Jag har faktiskt inte sagt till någon människa att han slog mig, det har liksom inte nämnts, vet inte varför jag skriver om det dock (kan bero på att jag är väldigt nere i min skalle, inget spelar liksom någon roll längre).

Att pappa började dricka igen fick mig att vilja skriva igen tror jag.

Det är ganska patetiskt att fortfarande påverkas...Att jag inte kan släppa att min pappa är som han är, att jag bryr mig...
Jag kan nog skylla på att det är min uppväxt som fått mig att utveckla mina psykiska problem,Problem som ingen i min omgivning riktigt vet om...Problem jag inte tänker skriva om, inte än, jag är nog inte redo...

Jag har försökt förklarat för mina vänner,jag har alltid önskat att jag kunde få göra det...Men jag är nog för svag.

Det här blev ett onödigt långt tror jag...Ville bara att ni skulle förstå varför jag börjar blogga.

Jag ska börja skriva om lite aktuella tankar och så, det här kommer nog vara det enda inlägget där jag tar upp dåtid.