Jag läste en tidningsartikel i Sundsvalls Tidning om att ungdomar känner sig väldigt deprimerade. Har vuxna någon gång tänkt att dom kanske är problemet?

Det har aldrig varit sån hög barnmisshandel än vad det är nu, äldre alkoholister och missbrukare i allmänhet har aldrig varit så många som dom är nu! Har ni vuxna tänkt på att ni är problemet? Nu säger jag inte att det bara är vuxna utan "vi" ungdomar får väl skylla oss själva då "vi har för mycket tid att må dåligt". Det är klart, om vissa skulle skaffa sig bättre intressen än att supa varje helg skulle väl dom också må bättre, vad vet jag?

Som en del vet har jag vuxit upp med en pappa som är alkoholist och det har satt sina kategoriserade spår (med kategoriserade menar jag att beteendevetare på SOS sagt att jag har utvecklat psykiska sjukdomar (men hjälp erbjöds aldrig)) så jag tycker jag har liten inblick i hur ni vuxna kan ha för effekt på oss barn och ungdomar.

Nu säger jag som sagt inte att allt är vuxnas fel men i artikeln nämndes aldrig det här och jag tycker det är lite intressant då jag tror att vuxna har stort inflytande på oss.

Jag vet inte vad jag menar med det här inlägget men det var skönt att få skriva av sig.