Jag stör mig på alla s.k duktiga människor som ser livet som en mattefunktion, det finns ett rätt sätt att leva, det är helt fel! Människor som man inte kan säga att man mår dåligt till för då förkastar dom ens problem med att det är orimligt att må dåligt p.g.a händelser som har hänt, men det stämmer inte.

Jag är arg, eller inte arg jag är egentligen mest sårad...Det känns som jag inte riktigt får vara med, som att jag är med av ren vana. Om alla fick välja en specifik människa som de värderade högt skulle jag knappast bli vald. Jag känner mig missanpassad,jag mår verkligen skit.

Idag bestämde jag mig även för att ändra min klädstil till lite mer deathrock, för jag lyssnar i princip bara på det.

12-timmarsgalan var rätt trevligt, jag gick mest dit för att träffa Linn och höra echoes of dawn, dom är så sjukt jäkla bra!

Jag gick också dit för att träffa X,det finns risk till att jag börjar gilla människan lite mer än bara vän...Fast jag vet inte,dessutom vill ingen ha mig så det är nog lika bra att skita i kärleken helt och hållet.

Nytt band sökes! Jag vill verkligen spela i ett till band, spela musik som jag gillar mer. KalleNinja känns som på is nuförtiden, vi repar aldrig fastän vi klagar på att vi inte har något nytt material...Jag personligen har försökt skriva riff till KN men inte lyckats för jag lyssnar egentligen inte på oss, vi är så konstig blandning.

Därför vill jag starta ett annat band, lite Deathrock/Psychadelica, jag vill spela cello och ha med en synt,trummis,sångare,ev.bassist och altviolinist. Mina planer kommer aldrig lyckas,hehe.

Mina dåliga vanor har kommit tillbaks igen...Eller ja, dom försvann väl aldrig,

dom är lite starkare nu bara.

Det känns så ego att bara skriva om sig själv...Men vad ska jag göra, den handlar om mig? Och det är mina tankar jag är ute efter att skriva, vad jag gör är ganska skitsamma, jag skriver ju främst för mig själv och om det sedan finns folk som är intresserade så får dom gärna läsa.

Nu ska vi ha en fråga till er som läser (svara helst) : Varför är ni intresserad av min blogg?

Nä, nu ska jag se på film hela natten!

Kram på dom som verkligen helt ärligt kan se mig som deras vän.

Det svåra med livet är inte att veta vad som är lögn eller sanning, det är att se personer utifrån hur dom är och inte hur vi vill att dom ska vara.

Jag vet inte vad jag ska skriva fastän jag är på sånt sjukt skrivarhumör!

Det får bli allmänt pladder som vanligt. Jag tycker personligen inte om mitt utseende så hemskt mycket, jag tycker tex att jag är skitful. Jag hatar att kolla på mig själv i spegel och undviker helst det fast bara för att man gör det blir det motsatt effekt när man är nära en spegel.

Om livet ändå var så enkelt som man vill att det ska vara. Personligen tror jag att mitt liv är lättare än alla jävla suparfjortisar för jag kan allafall vara stolt över det jag gör (jag är inte alltid stolt över mig men jag gör allafall (oftast) rätt saker).

Även den största kan göra förändring,den minsta röjs oftast ur vägen.

Att oroa sig över människor är ganska onödigt för det påverkar en så himla mycket...Att säga till en person hur mycket den verkligen betyder för en är för svårt, oftast hinner man inte säga det innan det är försent. Det där är kanske inte en speciellt trevlig tanke men så är det för mig allafall, det finns så många jag önskar att jag verkligen berättade för hur mycket dom betydde och likaså finns det dom som jag vill berätta hur jävla korkade och dum i huvudet dom är.

Jag börjar må dåligt nu...Fan vad jag önskar jag kunde påverka mitt humör bättre,det kan jag inte så istället skriver jag på denna handelsfattiga blogg och hoppas någon ska läsa den,känna igen sig och kasta en massa sympati på mig så jag slipper känna mig så jävla ensam! Jag borde vara med mina vänner oftare, jag är alldeles för mycket själv. På sommaren ska jag vara med mina vänner jättemycket har jag bestämt...Det är så svårt på vardagarna när man bor åt helvete, mycket läxor och inga bussar som går. Hos pappa vill jag inte riktigt vara hos för mycket för jag känner mig så jävla orolig då jag är där.

Apropå ingenting så har The Kristet Utseende väldigt bra texter, dom har bra undermeningar även om dom inte verkar ha någon betydelse så har dom det för mig.

Undra hur folk skulle se på mig om jag dog? Jag vet inte hur många som skulle tänka gott om mig, jag hoppas allafall någon skulle göra det... Hur många skulle ärligt kunna säga att dom kände mig? Inte vet jag, det är deras val.

Fast jag vill inte dö, inte än på ett tag allafall...Det kan allafall vänta tills efter sommarlovet.

Igår hade man en diskussion med två folkpartister, diskussioner är intressanta med inskränkta personer :)

Emma, jag hoppas du läser det här för du är bra konservativ. Min kära syster vägrar göra fotojobb åt homosexuella bröllop,vad ska jag göra med henne? Jag måste ju göra något åt det här,lillbrorsan ska fan ta det här i egna händer! REVOLUTION, UPP TILL KAMP!

Nä,politiskt sett vet jag inte riktigt var jag står men jag är nog en konstig form av anarko-socialst,problemet är att jag vet att det inte skulle funka i dagens Sverige...Det är synd för personligen tycker jag att man inte kan komma närmare demokrati.

Nog talat politik! Nu pratar vi om något viktigare,Mig.

Nä,jag är inte egotrippad men jag mår ganska mycket bättre nu än förut, mycket har lugnat ner sig. Jag tror det är mina nyfunna vänners förtjänst för jag är med dom rätt ofta och dom är så himla snälla :)

Fast jag mår fortfarande dåligt då och då, humöret pendlar lika mycket som alltid men jag kan kontrollera det bättre nu.

Peace out!

Jättemånga i min omgivning verkar idiotförklara mig totalt! Ska vi ta exempel från när KN repar : Joche brukar fiffla på min förstärkare fastän jag säger åt honom, mitt ljud ställer jag in själv och jag behöver ingen hjälp! Då mixern inte funkade en gång skulle prompt han koppla ihop allt men failade och när jag sade något blev han sur för att jag sa något,fastän jag visste hur man skulle koppla. Hemma är det så också : Om tex erik säger något om musik och jag säger så som jag tycker verkar det alltid som om jag har fel även fast jag inte tycker att jag har det...Jättemånga verkar idiotförklara mig för det jag säger även fast jag vet att det inte är det, jag tycker att mina påståenden har en bra grund och är ganska smarta...Fast vad vet jag,jag är kanske dum i huvudet.

Jag har tänkt på en sak på sistone : Det är ganska intressant hur en människa kan påverka ens omgivning,en person kan ta ner så himla många.

Det är också intressant hur en parti kan etsa sig fast i ens sinne fastän dom egentligen inte borde göra det.

Människor påverkar andra människor för mycket, om jag fick som jag ville skulle jag vilja koppla bort några människor från mitt liv...Men det går inte för en del älskar man helt enkelt för mycket

Hur kan man själv vara ett offer för ett missbruk då det är ens egna val?

Ingen kommer med en massa tjafs om att dom inte har något val för alla har ett val,även om valen kan vara svåra.

"would it be wrong or would it be right,if i took my life tonight"

Jag har insett vad min största rädsla är : Att glömma vem jag är

Idag är det Lördag och jag är ensam hemma...Jag hatar att vara helt ensam för då finns det ingen som jag kan prata med. Det finns få människor jag kan vara med och inte känna mig ensam, jag önskar någon av dom var här nu.

Igår var jag på piratpicknicken...Jag hade rätt trevligt bara det att jag mådde inte speciellt bra så jag tänkte mest på det. Det var trevligt att träffa folk annars,fler än vad jag trodde hade klätt ut sig så det var bra.

Mamma och Erik är inte hemma för Eriks mamma är på sjukhuset och dom tror hon kommer dö.Jag tycker synd om Erik.

Jag vet inte vad jag ska göra med mitt liv, det känns som jag vandrar i ett jävla vakuum...Då jag är med folk känns det som jag trycks undan, jag är där men ingen vill ha mig där. Jag undrar ofta om det finns någon som saknar mig då dom inte är med mig, jag tvivlar på att det är ett faktum för jag är ingen man kan sakna för jag är en dålig person. Egentligen vill jag mest bara göra dumma saker men det går inte, inte just nu...Fast jag vill